onsdag, februari 28, 2007

Sex jobb, varken mer eller mindre

När jag härom dagen räknade hur många extrajobb jag hade så var
svaret en aning chockande för mig själv. Varje gång jag har tänkt på
det innan så har jag alltid glömt bort något när jag har kommit till
slutet av listan. Såå, förutom att jag förväntas lägga ner 40h (läs:
30h) i veckan på mina ingenjörsstudier så knäcker jag extra som:

Drifttekniker, vrida på ventiler och muttrar på det lokala
brännverket - 16h/månad
Informatör/rekrytering av medlemmar för facket - 10h/månad
Klubbfixare på nationen - 8h/månad
Alumnkoordinator för sektionen - 5h/månad
Ragga nya studenter till mitt program - 4h/månad
Mattelärare - 2h/månad

Summa summarum: 45 timmars jobb varje månad med idel roliga saker,
som man dessutom får pröjs för.

Jag är inte säker, men jag tror det kan betyda att jag gillar att
arbeta. Eller att jag har lärt mig att bli mer effektiv.

lördag, februari 24, 2007

God mat...

gott sällskap. 

Jag har den senaste veckan ansträngt mig för att laga mat som smakar gott. Alltså, mat som smakar godare än ätbart. 

Det har varit trevligt då man inte kan äta god mat utan gott sällskap. [Eller ja, jag skulle inte vilja göra det. Det vore som att gå på bal utan sin flickvän; trevligt, men vippen till smaklöst. I den mening att maten som man betalar hutlöst mycket pengar för saknar den del av smakrrymd som skapas av kärlek.] Så det trevliga har egentligen inte maten stått för, utan sällskapet. 


skriver mer imorgon... det är någon som kallar på min uppmärksamhet.

fredag, februari 09, 2007

Identifikation

Under sina dagar som ung och oförstörd så har man ändå haft några tankar på hur ett riktigt arbete skulle påverka en. Man hoppas ju att ens jobb kommer att vara någorlunda kul men att man fortfarande inte vill identifiera sig med sitt arbete. Att man som åttiotalist och blivande löneslav kanske mer identifierar sig med sin fritid, sin sport, sin bil, sin villa, sin partner, sina barn, sin stereoanläggning eller sin vadsomhelst. Utom sitt jobb. 

Som student så beräknas ju bidraget från csn på att man ska lägga ner fyrtio timmar i veckan på sina studier. Men det finns det ju ingen vettig student som gör. Det blir de där 18 timmarna föreläsningar om man har en tjock vecka och sen lite läxläsning på det. Du toppar på max 30 timmar (Herbst!) som är den där 75 procentsveckan alla arbetande människor går och dreglar över. Men som som student är det ett absolut max i tider då det inte är tentaperiod.

Själv så har jag haft svårt att hålla intresset uppe för skolan och på så sätt knappt kommit upp i de trettio timmarna ens i tentaperioder utan har i stället engagerat mig i allsköns roliga projekt i den möjligaste mån som csn låtit mig behålla pengarna de lånat mig. På det sättet så har studierna fått en undanskymd roll i mitt liv som student. Konstigt? inte alls, det är nog snarare praxis här i Ua, i alla fall bland mina bekanta.

Då skolan inte har varit hela livet så är det heller inte varit svårt att se mellan fingrarna på dåliga resultat då man i stället har spänt upp en hel drös med nya strängar på sin lyra som låter bra mycket bättre än fourier-strängen när man ska spela livets melodi. Man har lärt för livet, precis som de säger att man ska göra. 

Men när man är trött på att vara i skolan och lära för livet och istället vill ut och lära om livet i arbetslivet så inser man att det kanske är enklare att ta den där tentan direkt, då man har lärt av livet (i skolan) att det inte är så kul att sitta inne och plugga omtentor på påsklovet. Så man pluggar mer. Man har med dubbla matlådor. Man tränar mindre. Man märker de sidor i Physics som man inte kan utantill med små färgglada flikar. Man sover ordentligt innan tentan och jämför svar på frågor utanför skrivsalen när man är klar. Sen väntar man och hoppas.

Går det bra känns det naturligt. Man har ju läst på och man tyckte det var lagom intressant.

Går det inte bra så blir det som i julas. Att misslyckas på en praktisk tenta är nog en av hårdaste slag på fingrarna jag har gett mig själv. Jag har ju definierat mig själv som praktisk. Men det tog ända tills trettondagen att inse att mitt dåliga humör under jullovet inte berodde på att vi hade skippat julklappsbyten och att mamma fortfarande inte var där utan istället så insåg jag att jag identifierade mig med mina studier och mina studieresultat blev jag.

torsdag, februari 08, 2007

högre takt!

"ja det får fanimej ta lite mer fart, bloggandet. eftersom jag har
problem med parallella verkligheter, existerar du för mig numera bara
på nätet, så man blir orolig när pulsen är så här låg. och det
hjälper mig inte heller att förstå vad som är så fantastiskt med
bloggar. "

Det är just det som är svårt, att man är tvungen att leva i sin egen
parallella verklighet. Man måsta handla, tvätta, jobba, osv... precis
som alla normala människor. Och om man ska ha en någorlunda vettig
blog så måste man dessutom göra något av sin parallella verklighet
som är tillräckligt intressant för att skriva om, ja det är kanske
inte är något krav. Då hade det nog inte blivit många bloggar här i
världen.

Men om man nu ska skriva en blog så hjälper det att antingen studera
så att man har sjukt mycket tid över eller jobba på ett jobb som gör
att det är möjligt att smita iväg och skriva lite blogg på arbetstid.
Just nu gör jag båda. Tyvärr så sätter HP käppar i hjulen då jag
måste hänga med honom så fort jag får tid över. Men snart så kanske
nyhetens behag är över och han slutar att hälsa på så att jag kan ha
tid till att skriva igen. Ja fram tills i sommar igen då Deathly
Hallows kommer...

lördag, februari 03, 2007

Sjukdomstillstånd: "Ur slag"

Det har varit tunt med uppdateringarna på senaste tiden. Jag
funderade på länge på varför tills jag kom på härom dagen att jag nog
var "ur slag". Och som alla sjukdomstillstånd blir enklare att
behandla när man vet vad det rör sig om känns det redan bättre.
Ett tag var jag orolig att jag skulle ha blivit nedstämd av den
uppsalensiska vintern och det svenska mörkret, men den teorin var
rätt osannolik när snön låg vit utanför och jag precis hade varit på
semester i två hela veckor. Än värre var tanken på att jag hade
blivit skoltrött och samtidigt stressad över allt som behöver göras i
skolan. Men det behövdes bara en kort blick på det ihåliga schemat
och ett tillräckligt gott minne för att komma ihåg att mitt förra år
var ett studiefritt år för att avfärda den idén.

När diagnosen stod klar så var det första steget mot ett kvickt
botande inte långt borta och hela kvällen igår ägnades åt att le
stort och dansa trångt i ÖG:s källare bland vänner och svett till
Kristians bästa (för) öronvax. Tyvärr så lirade han aldrig sexyback
med Justin, men man kan inte få allting här i livet.

Tror nog att bloggandet kommer att ta mer fart med lite schyssta
bilder från klättring och dykning.